känns allt bara skit! jag vet allvarligt inte var jag ska ta vägen! känns som om jag har en tyngd över mig, som jag släpar på dygnet runt. jag sover som skit, dagarna i enda pluggar jag. var tog linnéa-tiden vägen? och var tog kvalitets tiden med barnen vägen? det känns som om min tid inte räcker till och som om jag är världens största tjat-skrik-gnäll mamma. tålamodet är inte på topp, heller inte orken. all energi försvinner utan att jag hinner tänka.

jag älskar mina fina barn!
puss på er!