jag kommer nog aldrig, aldrig nånsinn att lära mig att kliva upp klockan sex på morgonen och stråla som en sol. frida vaknar nämligen varje morgon mellan 6-7. i natt har hon sovit på vårt rum så då vaknade man av att är på väg att krypa över mig, helt tokig och full med hyss, även den tiden. ingen rast ingen ro.

igår börjad frida dra sig upp mot allt och de gick undan också, först när jag stod och hängde tvätt så kröp hon upp och ställde sig mot mina ben. sen mot datastolen och sen mot soffan. man hinner bara titta bort i några sekunder så är hon uppe igen. nu måste jag verkligen hämta hjälmen hos anneli innan hon slår huvudet rejält.

bits gör hon också, men bara mig. hon har aldrig bitit varken pappa eller farmor sin. just me. så jag vet inte riktigt vad jag gjort henne för ont. men jag hoppas de gå över, jag vill verkligen inte att hon ska springa och bita andra barn. för mig lyssnar hon inte på heller, om jag säger åt henne att sluta eller att man inte får göra så så skrattar hon bara åt mig. om reine säger åt henne blir det en allvarlig blick också kryper hon vidare eller pysslar på med något annat.

ja, ni förstår ju vad jag har att göra.
idag ska jag pussas med lovisa, min pärla!
sen kommer fridas farmor och farfar också.
katshing! nu ska jag ta hand om den här lilla surfisen!
byebye!